|
Bramatha Copper
Najinsky - min första bruna flat!
 Att
Robin överhuvudtaget kom att hamnade i min ägo var ett under. Men är man
envis som en röd gris, så går det mesta...
Efter att ha beundrat de vackra
bruna Ryshot-importerna under 70-talet och senare också Jeanette Nordströms
uppfödning av i huvudsak bruna flattar med prefixet Cinnamon (baserat på
Ryshot-linjerna) som var både duktiga och vackra, började funderingarna på
att skaffa en egen brun hane att ta fastare form. Men mina föräldrar,
som mirakulöst nog gett vika och tillåtit hund nummer två, sa obönhörligt
nej till en tredje hund eftersom jag bodde hemma. Jag fick ett ultimatum;
att antingen bo kvar och nöja mig med de två hundar jag hade, eller flytta
hemifrån och skaffa en till. Eftersom jag var 19 år och färdig med skolan,
bestämde jag mig för det sistnämnda alternativet. Men redan på den tiden var
det svårt att få tag i lägenhet, men efter mycket möda och besvär gick det
till slut, tack vare en god väns oförtröttliga insatser. (Tack Mia!)
Så var lägenheten ordnad, sen
återstod hunden! Jag skrev brev till ett tiotal uppfödare och fick svar av
bl a Sarah Whittaker, kennel Bramatha i England. Svaret innehöll de mest
fantastiska färgbilder på en brun tik vid namn Atherbram Ability, som var
betagande vacker. Blodslinjerna var också väldigt intressanta, och knappast
alls representerade i Sverige vilket naturligtvis kunde vara en tillgång för
rasen, om denna valp blev något att satsa på i aveln vill säga. Tursamt nog
hade denna tik en kull med flera bruna valpar, så jag bestämde mig för att
slå till, kosta vad det kosta ville. Därpå följde en sommar med mycket (och
roligt) slitjobb på Gröna Lund för att få ihop till kostnaderna för denna
efterlängtade importvalp.
Frampå höstkanten var det dags!
Sarah Whittaker och Shirley Johnson, kennel Downstream, gjorde sällskap på
båten till Sverige med hundarna, eftersom Gunnel Wahlström samtidigt
importerade Ch Downstream Little Locket från Shirley och Peter. Vi skulle
mötas i hamnen i Göteborg. Tro´t eller ej, men jag missade tåget!!! Men det
redde ut sig ändå till slut, tack vare gott tålamod från de övriga
inblandade. Ja, så var man med brun valp då, och bodde i en liten etta på 19
kvadrat!
Den lilla krabaten växte men
förblev även i vuxen ålder en liten krabat. Det hände ofta att folk
kommenterade honom med: Åh, en sådan vacker tik! Han ställdes ut en enda
gång med 2:a pris i öppenklass som resultat. Han var inte tillräckligt
maskulin, men hade en hel del förtjänster. Han hade dock desto större
potential när det gällde apporteringsarbete. Det gick riktigt fint redan i
unghundsklass på jaktprov, med 1:a hp på Flatmästerskapet som bästa
unghundsresultat. Sedan blev det en rad 2:or i öppenklass -
dirigeringsarbetet blev väl vidlyftigt eftersom Robin var en mycket
självständig gosse. Och min kapacitet som tränare räckte inte riktigt till
för att få finliret på plats. Han var däremot en fröjd att föra på
sökarbete, man behövde bara stå med händerna i byxfickorna och ta emot vilt
efter vilt i rasande fart.
|
|
Det roligaste minnet jag har i samband med Robin är nog när
vi deltog på Poängjakten i Bålsta. "Bålstamaffian" med Kjell Bräster i
spetsen anordnade ett inofficiellt jaktprov. Det kastades ett stort antal
vilt på en strandäng under intensiv skottlossning. Deltagande hundar
skulle apportera vilt under en begränsad tidsrymd för att samla så många
poäng som möjligt. Jag deltog med både Robin och Dolly - och jag minns att
jag var yngsta tjejen bland alla "jaktgubbar" med framgångsrika hundar. Det
var nog ingen som direkt såg någon konkurrent i mig och mina hundar, men
efter dagens slut hade Robin hamnat på 3:e plats och Dolly på 4:e! Det var
ingen överdrift att påstå att jag var sprickfärdig av stolthet, och det
gjorde ju inte saken sämre att Lasse Johnsson skrev några mycket hedrande
rader i Charmören efteråt, något i stil med att det var en prestation att
föra två så olika hundar så bra. Det värmde väldeliga, och ingav stort
självförtroende att fortsätta! Ja, nu var man då helt fast i detta med
jaktprov! Robin
blev använd i avel till några bra tikar, bl a Jeanette Nordströms bruna tik
Ch Ryshot Copper Brightfire, som lämnade den på 80-talet välkända SUCh
Cinnamon Beaujolais. Han hade också en lyckad kull med SUCh Hovhills
Treasure. |
Den uppmärksamme betraktaren kan se att det är något
märkligt med fågeln - javisst, den är otinad! Jag antar att det var av ren
lathet som fågeln plockades rätt ur frysen, det var inte så noga hur den
såg ut, men "fågel-i-mun-bild" skulle det minsann vara...
|
|
Robin kom som pensionär att flytta hem till en
arbetskamrat med familj, Björn och Yvonne Klang på Djurö, och genomlevde
sina sista år med att jaga och vara familjens kelgris, något han stortrivdes
med, som den mjukis han egentligen var. Robin blev 9 år.
Ragnhild Ulin
Eskilstuna 2003-11-28 |
